8:34 pm | Inga kommentarer
Stig Ahlgren narrar oxfordkristne Harry Blomberg i Aftontidningen:
I bok efter bok har vi fått studera hans syndiga varelse ur alla upptänkliga vinklar. Han har gjort den litterära form han begagnar sig av genomskinlig som ett akvarium, och med näsorna tryckta mot glasväggarna kan vi betrakta Guds lilla guldfisk, när den med koketta stjärtslag pilar omkring bland det undermedvetnas alger eller går upp till ytan för att snappa efter litet av denna världens luft. Han är inte ensam i behållaren. Sven Stolpe heter en annan guldfisk, lätt igenkännlig på sina ilskna störtdykningar. Men han har inte lyckats skaffa sig den där läckert guldröda glansen, som gör Harry Blomberg till en så eftersökt prydnadsfisk i de kristna akvarierna.
8:32 pm | Inga kommentarer
Danske kritikern Thomas Thurah recenserade Poul Borums Det ville glæde… med ett enda ord när det begav sig:
Vhem?
9:35 pm | Inga kommentarer
I en annan historiebok läser jag att när Maria Stuart morgonen den 8 februari 1587, svartklädd och med ett vitt dok på huvudet, knäböjde på schavotten under bödelns yxa, hade hon två par yllestrumpor på fötterna. Vem Maria Stuart var bryr jag mig inte om, men strumporna är precis en sådan detalj som jag gärna fastnar i och fascineras av.
Det innersta paret var av mjuk högkvalitetsull från kanalön Jersey i England. Där hade man, liksom på många andra orter i regionen, lärt sig italienska, spanska och franska sticktekniker av invandrare som flytt religionskrigen på kontinenten. På 1560-talet hade strumpor och sockor blivit en modevara. Det var de rikas silkesstrumpor som utgjorde den första inspirationskällan, men snart lanserades de italienska moderiktiga yllestrumporna och skapade en efterfrågan också på enklare strumpor för hemmabruk. Den allra första exporten av engelska strumpor gick till Irland på 1570-talet och redan på 1580-talet hade man konstruerat en enkel stickmaskin, knitting frame (det skulle dock dröja ungefär sextio år till innan dessa maskiner fick sitt genombrott).
Utanpå finstrumporna hade Maria Stuart ett par av kraftigare ylle i färgat garn med mönster. Vilken färg de hade framgår inte men en någorlunda kvalificerad gissning är att de var blåa, för på 1580-talet hade man börjat odla vejde i stor skala i England. Vejde är en växt med vilken man kan färga textilier i just blå färger – enligt uppgift hållbara och mycket vackra blå färger. 1586, det vill säga året innan vår dubbelstrumpade hjältinna avrättades, odlades vejde på 4000 tunnland jord i södra England, och man skördade bladen två eller tre gånger per säsong. Det borde innebära att det fanns mycket blått garn att köpa och sticka strumpor av och öh…
Ja, nej, vi kommer dessvärre aldrig att få veta färgen på Maria Stuarts strumpor. Fan också!